Precis så tänker jag att det är att lyssna på sin själ. Det är precis så det blir. Allting blir möjligt. Man behöver inte krångla till saker och ting så förfärligt (vilket jag är expert på att göra). Känns det rätt och bra i hjärtat, så är det rätt och bra. När våra hjärtan jublar av glädje över något vi gör, eller tänker på att göra, då är det meningen att vi ska göra det. Om vi vill uppnå våra drömmar och vara lyckliga, då menar jag lyckliga på riktigt, måste vi våga lyssna på den där känslan och lita på att den talar om för oss vilka val vi ska göra och vad som är rätt för oss.
När jag formulerar det här låter det så enkelt och självklart men det betyder inte att jag är det minsta bra på att följa min egen själs röst. Den som känner mig vet att jag till och med är ganska dålig på det. Jag oroar mig alldeles för mycket och är fantastiskt duktig på att se alla "om" och "men". Ta ut alla eventuella problem i förskott liksom. Jag har en hjärna som är ganska gapig och väldigt kritisk. -"Vem tror du att du är? Du kan inte! Du duger inte! Ingen tycker om dig, hur skulle de kunna göra det?" Men jag försöker vara medveten om det och har blivit mycket bättre på att lyssna på själen nu än tidigare. Det är en process som tar ett tag. En sorts omprogrammering på sätt och vis, att lyssna på själen och inte hjärnan. Gå på känslan. Som John Lundvik ju sa "tänk mindre, känn mer".
Men tankar skapar också känslor. När de där negativa tankarna väsnas är ju inte känslan i kroppen den goaste. Då är det inte så lätt att urskilja vilken känsla som är själens och vilken som är ett resultat av den där elaka kritikerrösten. I det läget är ju liksom inte "följ känslan" att rekommendera. Man måste försöka lyssna bakom det. Bakom den där högljudda tankarna finns som en lugn och stilla känsla -"det där är inte sant". När jag är i bra balans och har kontakt med min själ vet jag att om man lyssnar inåt på det samtalet och känner efter var i kroppen det utspelas så kan i alla fall jag höra en tydlig skillnad. Det elaka, sura, gnälliga och negativa kommer från huvudet medan den andra känslan, den som är lugn, positiv och full av tillförsikt och säger att du duger precis som du är, kommer ifrån magen/hjärtat.
Så om man försöker se och höra bortom den där rösten i huvudet, den som beter sig som en trotsig 3-åring och bara gapar o, då finns själens röst där. Alltså, sluta tänk så mycket och lyssna på känslan i magen istället är mitt råd till mig själv. Om det känns rätt, då är det rätt. Och när vi lever efter det kommer saker och ting falla på plats av sig själv. För det är då vi gör det vi är menade att göra. Den där livsvägen jag skrev om i ett tidigare inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar