En mycket speciell vänskap

Tror du på tvillingsjälar? Det gör jag. Jag tror på att det finns själar som följer varandra liv efter liv. I olika relationer. Man möter människor under hela sitt liv. Vissa passerar obemärkt, några är viktiga under en period och försvinner sen. Andra följer en genom hela livet. Vissa människor tar det lång tid att lära känna, andra har man i sitt liv i många år utan att begripa sig på dem, kanske inte ens tycker om dem,  och vissa bara vet man att de kommer vara speciella för evigt direkt när man möts. Om det hade handlat om en kärleksrelation hade man pratat om kärlek vid första ögonkastet men det händer också med vänner. Jag hörde en historia en gång, vet inte om det är från någon mytologi. Det handlade om att gudarna skapade människan med två huvuden, två kroppar, fyra ben och armar men bara ett hjärta. Men så en dag blev de osams om vem som skulle bestämma över människan och började slita i den. De slet tills människan delades på mitten. Ett huvud, en kropp, två armar och ben men bara ett halvt hjärta. Människorna spreds över jorden och sen den dagen söker de alltid sin andra halva. Sin tvillingsjäl.

För lite drygt 5 år sen klev en ung tjej in på mitt jobb som timvikarie. Vi möttes ute på gården, tog varandra i handen och våra blickar möttes och jag visste direkt att det här är en person som kommer att vara speciell i mitt liv.
Från den dagen har vår vänskap vuxit och utvecklats. Inte alltid spikrakt. Det har funnits perioder då vi inte haft lika mycket kontakt. Det har funnits saker som behövt falla på plats. Var för sig men även tillsammans. Efter många turer fick vi lyckan att äntligen arbeta tillsammans. Det har nog varit den bästa tiden, yrkesmässigt för mig. Vi förstår varandra utan att behöva prata så mycket. Trots att vi kan babbla i timmar så är vi superstrukturerade när vi arbetar. Helt fokus på barnen och våra pedagogiska diskussioner är så otroligt roliga och stimulerande. Det finns ingen prestige eller maktkamp, vi vet var vi har varandra och låter med glädje den andra glänsa med det den är bäst på. Tillsammans tog vi steget och ställde oss på scen och pratade i mikrofon inför flera hundra lyssnare. Så otroligt läskigt, men vi gjorde det. Och vi gjorde det bra dessutom!

Människor som ser oss utifrån tycker nog att vi är ett rätt omaka par. Hon är livlig, spontan och full av energi. Jag är stillsam, lugn och mer avvaktande. Det finns en åldersskillnad som skulle kunna vara ett problem men jag tänker sällan på den, utom när hon kallar mig för en gammal kärring (joho! Det gjorde du visst! 😝). Åldern är inte viktig helt enkelt. När vi pratar däremot är vi på många sätt otroligt lika. Vi ser på livet och världen på samma sätt. Vi har olika erfarenheter och kunskaper, men grundvärderingarna är samma. Hur många timmar har vi inte tillbringat i djupa diskussioner om livet, döden och allt där emellan . Vi förstår varandra utan ord. Jag tror faktiskt inte att vi skulle kunna lura den andra. Vi läser till och med varandras sinnesstämning mellan raderna när vi skickar sms. Vi känner varandras mörkaste hemligheter. Vi vet båda saker om den andra som ingen annan vet. Saker vi inte kunnat prata om med någon annan. Det är så otroligt speciellt att kunna lägga sin själ i någon annans famn och veta att den är trygg där.
Genom åren har vi följt varandra i livets olika skeden. Vi turas om att vara den som är stark och stöttar. Den där vännen man vet att man skulle kunna ringa till mitt i natten, även om det är arbetsdag, och vara lugn med att det är helt ok. Faktum är att man vet att INTE ringa är det som inte är ok.
Den här personen får mig att växa och att våga. Hon hjälper mig att se det speciella i mig själv. Att vara stolt över att vara jag. Ingen annan kan sparka mig i baken och slå mig i skallen med samma kärlek 😍 .
Med det här inlägget vill jag bara säga att man kan hitta sin tvillingsjäl, själsfrände ganska sent i livet. Att det finns människor som kommer in i våra liv för att de är menade att vara där. Och för att vi är menade att vara i deras. Om man möter en person och får den där känslan av att det är något speciellt. Något viktigt. Lita på den känslan och låt inte den personen försvinna. Ni är menade att finnas i varandras liv. Det är kanske inte där man mest hade väntat det. Inte den typen av person man skulle ha tänkt ut innan och ändå är det så precis rätt när man väl står där. Det kunde inte ha varit på något annat sätt. En annan typ av person.
Och till dig, jag vet att du kommer läsa det här- Tack för att du finns i mitt liv. För att du är min vän även när jag inte är lätt att vara vän med. För att du inte ger vika ens när jag försöker tvinga dig att backa. För att du finns i mina barns liv och för att dina barn får finnas i mitt.

Bilder från pixabay