Det börjar ta form

Det har gått några dagar nu sen jag satte mig med boken. Jag har inte hittat känslan riktigt. Prologen var skriven men jag var inte riktigt nöjd med den. Den saknade flöde i språket på något vis. Jag tänkte att jag skriver på ändå så får jag fixa sen men det blev som en låsning i att jag inte fick till det som jag ville. Var inne och petade lite i det igår och det blev bättre men inte bra.
Idag var planen att försöka komma vidare men det var trögt. ”Jag ska bara...” Men till slut bestämde jag mig för att köra igång. Ibland får man helt enkelt bara börja fast det känns trögt. Läste igenom prologen igen. Fortfarande inte nöjd men hittade en annan vinkel. Vissa saker var helt enkelt irrelevanta och bara utfyllnad av texten. Jag plockade bort de delarna och började på nytt.  Plötsligt lossnade det och orden flöt på med lätthet. Nu har jag en helt annan känsla för den. Den känns mer levande.
Jag påbörjade första kapitlet och orden bara forsade fram. Personerna fick liv och blev verkliga. Man börjar få en känsla för vilka de är. Jag vet ju själv inte riktigt det helt och hållet. Det är som att det är två tjejer jag träffat ytligt och hunnit skaffa en uppfattning om men nu när jag har börjat umgås med dem upptäcker jag nya och oväntade sidor hos båda två. Det är fascinerande faktiskt.

Jag hade en tid att passa så jag blev tvungen att avsluta efter två timmar men jag hade lätt kunnat sitta lika länge till. Det är en obeskrivligt lycklig känsla där kreativiteten flödar på det där sättet och känslan av att vara på rätt plats, göra rätt sak är befriande.