Min björn

Jag är en björn. Det är något jag vet med hela min själ. Vi har alla ett kraftdjur/totemdjur eller vad man väljer att kalla det. För några är det solklart vilket djur man har och för andra är det svårare att se det. Jag har försökt läsa mig till större kunskap om dessa djurs olika betydelser men åsikterna verkar gå isär lite beroende på vem som uttalar sig. En uppfattning verkar vara att man byter många gånger under livet. Djuren har olika betydelser och kommer och går utifrån vad du behöver just då. Andra säger att man har ett djur som är din beskyddare hela livet men att andra kan komma tillfälligt. Jag tänker att man har ett djur som speglar ens personlighet. Man är besjälad med det. Den är en del av ditt väsen och man har det djurets sätt att vara på många sätt. Det djuret är en del av dig.
Mitt djur är brunbjörnen.
Det är inte så att jag alltid vetat det, men de har funnits där. När jag i ett samtal mellan två andra personer om totemdjur frågade "vilket är mitt då?" kom det utan tvekan "Du är en björn!" och jag kände direkt att det var sant.
Jag har under många år haft en återkommande dröm. Den har varit med olika variationer men i grunden samma innehåll. Jag, ibland ensam och ibland tillsammans med andra, går längst en väg. På höger sida är det en mörk, tät skog. Det är även som höga klippor inne bland träden. På andra sidan skogen finns det hus. Jag ser dem inte men jag vet att de är där och det är dit jag ska. Inne i skogen, som skuggor nästan, är det fullt av björnar. Den där skogen är hotfull och farlig men jag behöver passera den så jag kommer till husen. Men de där björnarna följer mig. De går liksom parallellt med mig fast inne i skogen. Då och då tar jag mig in en bit men så plötsligt dyker det upp en björn som blockerar vägen och hotar mig så jag blir tvungen att ta mig ut på vägen igen. I drömmen, och efteråt när jag funderat över det, har jag uppfattat björnarna som hotet. Jag tar mig inte till huset för att björnarna hindrar mig. Men nu tänker jag att det är skogen som är hotet. Jag bör inte gå in där och björnarna skyddar mig. De hindrar mig från att ge mig in på ett farligt område och ser till att jag stannar i säkerhet istället. Björnen har funnits vid min sida och sett till att jag är trygg.

Nu när jag hittat min björn har den blivit otroligt viktig för mig. Jag kan känna hennes tyngd och stabilitet i mig själv. När livet är svajigt och svårt kan jag hitta min inre björn och känna lugnet och balansen. Att jag har fötterna stadigt på marken och inte kan rubbas därifrån. Genom henne samlar jag kraft att vara modig och klok. Under meditation har jag vid upprepade tillfällen plötsligt tittat ner på mina händer och upptäckt ett par lurviga tassar. Eller ramar heter det visst. Då känner jag hur min kroppshållning ändras och jag blir mer tung, huvudet sänks och får en helt annan tyngdpunkt. Jag känner hur styrkan och lugnet tar över mig. Där och då kan ingen rubba mig. Jag ser världen som genom andra ögon. Jag uppfattar den annorlunda. I den visionen har jag till exempel ställt mig mellan min bästa vän och personer som gjorde henne illa och med hela min själ känt att jag reser ragg, morrar från djupet av mitt hjärta och är beredd att slita dem i småbitar om de inte backar. Där är min björn. Stark, trygg, lugn, klok, fridfull, lite tungsint och trivs bäst med att lufsa omkring för sig själv eller med min lilla familjeflock. Folk kan tjafsa och hålla på vid sidan om och det rör mig inte särskilt. Jag går hellre undan och låter dem sköta sitt. Men hotar ni dem jag älskar så gör ni säkrast i att springa väldigt fort.
Numera går jag ofta medvetet in i min björn för att hitta min inre kraft som jag har lite för lätt att tappa bort. Det fungerar inte alltid men oftast landar jag i en helt annan sinnesstämning. Den där känslan av att "Jag vet vem jag är och det kan ingen ta bort. Ingen kan komma åt mig om jag inte tillåter det att ske". Så för mig har min björn blivit en högt älskad vän och följeslagare, men också en stor del av mig själv.

Utöver det tror jag andra djur kan dyka upp i ens liv för att de symboliserar något som man behöver just då. Jag har en koltrast i min trädgård med ett lite speciellt utseende på grund av en skada. Den är där dagligen och flyr inte när man kommer ut. Han makar sig bara lite åt sidan och väntar tills man passerat. Här om dagen gick jag till skogen, då satt han i ett snår precis innan man går in där, alltså en bit ifrån där jag bor,  och tittade intensivt på mig. Det känns som att den är viktig. Den vill mig något. Annars hade det inte varit en med ett så specifikt utseende.
"Du kommer att upptäcka nya sidor hos dig själv. Min gåva till dig är förändring och förnyelse." Koltrastens budskap ur Djurens språk av Solöga.  Det känns som det är mitt i prick. Det är precis där jag är just nu.

Målat av mig